Tankar om boken

Ja, böcker som den här skulle ju aldrig behöva skrivas. Det är med blandade känslor jag nu släpper ut denna text i världen. Den har varit under konstruktion i tankevärlden under många år, men det rent praktiska arbetet påbörjades för cirka fem år sedan. Det har varit en tuff resa. Om det någonsin skulle sättas en sista punkt, det var det ingen som visste. Nu blir det en skön release. Ett avslut.

Det stora med den här boken – det är allt jag inte skrev. Det är så jag känner. Hoppas det kommer fram mellan raderna. Anledningen att det tog så lång tid berodde delvis på att det var väldigt många etiska överväganden och stor hänsyn som behövde tas. Det berodde också på att jag behövde den samlade erfarenheten jag har idag – till dags dato – för att kunna skriva den. Det kan jag ju se först nu i efterhand.

Det som den här boken handlar om hade kunnat skrivas på många olika sätt. Det har tagit tid att hitta det upplägg som passade mig – i den här tiden, här och nu. Min önskan är att min berättelse ska skapa reflektion och begrundan. Jag hoppas att den kan bidra till ett förändringsarbete. Mångas berättelser behövs från vårdarbetare i Sverige idag för att vi ska få en rättvis bild av hur situationen ser ut.

Jag gav mig själv möjligheten att komma till tals, ingen annan. Jag hoppas att fler gör det samma.

Solinda Lövstedt, Vadstena 19 Augusti 2023

Jag vill att utmaningarna och påfrestningarna i vår arbetssituation uppmärksammas mer.

Det är svårt att finna något så motsägelsefullt som brutalitet inom vården.

Vi är här för att assistera, vårda och stödja de som inte längre klarar sig själva. Men en kan inte hjälpa någon annan om en inte själv mår bra. Då har en ingenting att ge. Vi måste fixa det nu. Tiden är inne. Hur svårt kan det vara?

Saker händer hela tiden som inte borde ske. Men jag står ändå där och försöker representera en verksamhet i normaliserad kris.

De är inte värda någonting. De har gett upp. Den förträngda smärtan i deras själar har blivit fysisk i deras kroppar. När ska vård- och omsorgsrevolutionen äga rum? När ska yrkesstoltheten återupprättas?

Det ska inte hela tiden vara på gränsen till vad vi klarar av.